
Läste klart By Force Alone, och lägger mig med The Sinking of the Titanic i öronen. Ny dag imorgon.
Läste klart By Force Alone, och lägger mig med The Sinking of the Titanic i öronen. Ny dag imorgon.
Mycket väder ute. Ska nog åka bil till hållplatsen om en timme. Först försöka få någonting gjort.
Sitter på bussen. Två narkomaner med filosofisk läggning diskuterar risken att drabbas av pesten. En blond ung kvinna slangar selfies till alla som vill ha, och en arg man i citycamo sms:ar frenetiskt. Bussen skakar vidare mot obygden. Vi hade säsongspremiär för vår ölklubb, med en ny medlem. Min fru väntar. Barnet sover. Jag är en kass förälder. Men sånt är livet. Det går nog över.
Så inleder jag då dag tre av min första långa arbetsvecka sedan april. Eller är det mars? Tiden har förlorat all betydelse. Hur som helst så märker jag att jag har blivit vek. Det tar emot att cykla till hållplatsen, och det känns redan nu som att jag kommer att vara trött som en idiot på söndag. Men det går över. Ändå skönt att jobba på riktigt igen.
Nu jobbar jag nästan normala veckor igen, och det känns jävligt skönt. Pesten är fortfarande närvarande, men/och vi ser ju vad som händer. Tar en öl medan jag väntar.
Kom igen, ta gratis böcker.
Tiden går, och här sitter jag med nya planer. Det är dags att börja använda tiden effektivare. Jag börjar smått, med en lista i en anteckningsbok. Borde kunna bocka av det mesta redan idag.