Pixelworship
Orktober gick åt helvete. Jag orkar (höhö) inte hålla på och kladda på nån jävla orruk nu. Men jag har en jävla massa T’au att fixa. Kan nog få ihop 1500 poäng på en vecka om jag tar i från tårna. Självklart jag jag varken tid eller ork (höhö) att göra det heller, men drömma går ju.
Jag har en halvfärdig Ghostkeel att måla, och en hel Riptide (ej i bild) och säkert tio–femton fotsoldater med tillhörande drones, så nog finns det att göra.
Jag börjar med den här, så ser vi hur det går.
Så är det äntligen Orktober, och jag har sneglat på nya figurer till Underworlds, så det var lika bra att slå till. Vet inte ännu vad jag ska göra med dem. Kanske bara måla en av dem, men göra det jävligt snyggt? Måla alla tre jävligt snyggt? Måla alla tre så de ser bra ut på en halvmeters avstånd? Vi ser ju. Jag börjar med att gå och lägga mig.
Här följer en lista på fem bra saker jag lyssnat på på senaste tiden. Bent Knee och Venom Prison är nog de enda riktigt jävla bra och unika nya banden jag hört på flera år. Biorhexistasy var en skiva jag köpte på känn, och den växte till sig rejält under sommarens pendling. Robert Rich är en av de bästa ambientgubbarna, och hans senaste skiva är helt stört bra.
Jag är van vid att hösten börjar den 1 september, men här i södra Sverige går det inte att veta. Oavsett hur det blir så åker långkalsongerna på om en månad, det är sedan gammalt. Dem tar jag inte av förrän 1 maj.
Jävligt intressant, jag vet. Men något måste jag ju skriva.
Jag lever fortfarande. Eller jag tror det i alla fall. Vi ser ju.
Jag har jobbat i en bastu idag, så jag gick till fritidsgården och tog en jävligt god bitter. Sen tog jag en Chimay, och återigen ifrågasätter jag min tendens att någonsin dricka något annat än just Chimay.
Jag fick vara på jobbet i exakt fyra timmar innan det blev katastrof och panik och min fru blev tvungen att dra till Stockholm och vara borta resten av veckan, så jag fick snällt sitta hemma med hund och barn i fem dagar. Förvisso var det inte det värsta jag någonsin varit med om, men jag hade ju ffs sett fram emot att jobba. Nu blev allt försenat ytterligare en vecka.
Jag har inte fått någonting vettigt gjort på fem dagar. Köpte en bok om japanskt finsnickeri och sånt, och den enda musik jag kunnat lyssna på är Brian Enos fantastiska New Space Music, bonusspåret från plattan Neroli, som kom ut 1993. Men det räcker ju så. Om jag någonsin var redo för semester på jobbet så är det nu.
Förresten så ser jag att jag har missat att rippa en massa CD, så det ska jag väl göra idag. Först gräva fram alla Metallica.
Saker som är bättre än sex, del 366: känslan av att ha borrat ur en boltgun-pipa helt perfekt. Ni som vet, ni vet.