PixelworshipHär följer en lista på fem bra saker jag lyssnat på på senaste tiden. Bent Knee och Venom Prison är nog de enda riktigt jävla bra och unika nya banden jag hört på flera år. Biorhexistasy var en skiva jag köpte på känn, och den växte till sig rejält under sommarens pendling. Robert Rich är en av de bästa ambientgubbarna, och hans senaste skiva är helt stört bra.
Jag är van vid att hösten börjar den 1 september, men här i södra Sverige går det inte att veta. Oavsett hur det blir så åker långkalsongerna på om en månad, det är sedan gammalt. Dem tar jag inte av förrän 1 maj.
Jävligt intressant, jag vet. Men något måste jag ju skriva.
Jag lever fortfarande. Eller jag tror det i alla fall. Vi ser ju.
Jag har jobbat i en bastu idag, så jag gick till fritidsgården och tog en jävligt god bitter. Sen tog jag en Chimay, och återigen ifrågasätter jag min tendens att någonsin dricka något annat än just Chimay.
Jag fick vara på jobbet i exakt fyra timmar innan det blev katastrof och panik och min fru blev tvungen att dra till Stockholm och vara borta resten av veckan, så jag fick snällt sitta hemma med hund och barn i fem dagar. Förvisso var det inte det värsta jag någonsin varit med om, men jag hade ju ffs sett fram emot att jobba. Nu blev allt försenat ytterligare en vecka.
Jag har inte fått någonting vettigt gjort på fem dagar. Köpte en bok om japanskt finsnickeri och sånt, och den enda musik jag kunnat lyssna på är Brian Enos fantastiska New Space Music, bonusspåret från plattan Neroli, som kom ut 1993. Men det räcker ju så. Om jag någonsin var redo för semester på jobbet så är det nu.
Förresten så ser jag att jag har missat att rippa en massa CD, så det ska jag väl göra idag. Först gräva fram alla Metallica.
Saker som är bättre än sex, del 366: känslan av att ha borrat ur en boltgun-pipa helt perfekt. Ni som vet, ni vet.
För några dagar sedan flyttade en liten fladdermus in hos oss. Han bor i taket i källartrappan. Givetvis döptes han till Fladder Bruce. Vi tittar till honom varje dag. Men i morse var han borta! Jag gick runt och tittade för att se om han flyttat till något mer undanskymt ställe, men jag såg honom ingenstans. Då har väl en fågel tagit honom, eller så har han flyttat, tänkte jag.
Men så stod jag ute på trappan nu på kvällen, och tyckte jag hörde ett litet pip. Jag tittade upp, och där var han! Han flyger i detta nu omkring utanför huset och äter. Han är så söt, och jag är glad att han är kvar.
Nu är det lördag, och jag befinner mig i storstan, bland folk och fä. Kusin Andreas är på besök och vi ska väl ta nån öl och äta en mat eller nåt. Det är inte så noga. Jag hade tänkt åka lite buss och köpa hobbymateriel hos en konkurrent, men de hade inget av det jag ville ha i lager, så jag väntar. Det är ingen stress. Sitter och målar klart min Death Company Dreadnought, och jag har allt jag behöver hemma.
Det är mycket nu. Tiden räcker som vanligt inte till, men jag har å andra sidan inte någon deadline förutom min egen död att förhålla mig till, så det är ingen stress.
