PixelworshipJag har tydligen börjat dricka sprit. Handlade en flaska bourbon igår, och gjorde en Old Fashioned när jag kom hem. Det var ju godare än det borde varit. Ikväll tog jag en till. Fortfarande gott som fan. Ren sprit rör jag helst inte, men bourbon är ju fan gott som det är. Trodde jag aldrig. Jag tar en liten med is direkt.
Naruto Uusimäki.
Sitter på bussen. Två narkomaner med filosofisk läggning diskuterar risken att drabbas av pesten. En blond ung kvinna slangar selfies till alla som vill ha, och en arg man i citycamo sms:ar frenetiskt. Bussen skakar vidare mot obygden. Vi hade säsongspremiär för vår ölklubb, med en ny medlem. Min fru väntar. Barnet sover. Jag är en kass förälder. Men sånt är livet. Det går nog över.
Så inleder jag då dag tre av min första långa arbetsvecka sedan april. Eller är det mars? Tiden har förlorat all betydelse. Hur som helst så märker jag att jag har blivit vek. Det tar emot att cykla till hållplatsen, och det känns redan nu som att jag kommer att vara trött som en idiot på söndag. Men det går över. Ändå skönt att jobba på riktigt igen.
Nu jobbar jag nästan normala veckor igen, och det känns jävligt skönt. Pesten är fortfarande närvarande, men/och vi ser ju vad som händer. Tar en öl medan jag väntar.
Tiden går, och här sitter jag med nya planer. Det är dags att börja använda tiden effektivare. Jag börjar smått, med en lista i en anteckningsbok. Borde kunna bocka av det mesta redan idag.
http://robinrendle.com/notes/newsletters-vs-ye-olde-blog.html
Bra och kort t.ex. om varför jag har en blag. Men så har jag ju ingen publik heller.
Ser ut att bli en solig jävla dag igen, och jag räknar inte med att få något gjort. Håller på att drivas till vansinne av WordPress-appens oförmåga att ladda upp bilder till bloggen här. Det måste ju bero på att bilderna är för stora.
