Min kära fru var ute med fyrhjulingen härom kvällen, ty hundskrällena behövde få motion. Efter cirka tio kilometer så fick hon soppatorsk, mitt på en snötäckt skogsväg. Det var inte mycket annat att göra än att ta hundarna och knalla hem. Dagen efter skulle vi stiga upp tidigt som fan, åka till macken och hämta bensin, och sedan starta samt köra hem fyrhjulingen. Då hade batterihelvetet laddat ur. Jaja, vi har ju startkablar i bilen, tänkte vi och påbörjade starthjälpen. Då dog batteriet i bilen.
Som tur är har vi grannar med oändligt tålamod, så vi fick snart hjälp. Nedför den lilla smala skogsvägen rullar Sandra i sin 1700-kilos SUV, och bakom henne kommer en äldre herre i grå pickup. Han stannar femtio meter bakom oss, och jag får snällt gå över och förklara att han lika gärna kan backa upp igen, då han inte kommer att kunna passera en fet SUV och en lång jävla kombi på en två meter bred väg. Vetefan varför han blev sur på mig (jo det vet jag), då det knappast är mitt fel att vägen inte direkt är byggd för långtradartrafik.
Hur som helst så ska Sandra kicka igång vår jävla bil, men det visar sig att batteriet inte bara är tomt, utan också slut. Slut som i trasigt, uttjänt, paj, kaputt. Vi lyckas dock knuffa undan både fyrhjuling och bil, och åker iväg för att köpa ett nytt batteri för pengar vi inte har. Jag kommer sent till jobbet, och min kära fru får bråka med bilen i ytterligare tre timmar innan det löser sig.
Det kommer ingen rolig slutkläm. Bara ett torrt konstaterande: jag ska inte äga bil. Detta var inte ens första gången i år som skiten brakar ihop. Förra månaden (på självaste julafton) klonkade det till i underredet så att motorlampan började lysa (hål i avgassystemet samt trasig tändspole) och i somras fixade vi både kylare och trasig dörr.
Vår förra bil sålde vi för 700 spänn efter att motorn skurit sig pga oljeläckage, och dessförinnan hade vi bytt hela avgassystemet för 2800 kr.
Så fort vi lyckas flytta från detta helvete till hus så skaffar jag cykel. Eller? Jag har inte tur med dem heller. Är inne på min femte sedan vi flyttade hit för fyra år sedan, och den har i skrivande stund inget framhjul.
Jaja. Det var iaf inte mitt fel att du läste så här långt.