Att tappa saker och leta efter dem

I morse tog jag fram en 1 meter lång vit ljudkabel och tänkte “den här ska jag ha till att koppla in synthen med” och lade den på skrivbordet. Nu på eftermiddagen när jag ska ha kabeln så är den spårlöst borta, och jag har tamigfan letat överallt. Har jag hallucinerat dess existens? Är jag fläckvis blind? Har jag kastat den och förträngt det?

Jag har svårt att släppa sånt här ibland. Vet jag att jag har en kabel eller ett visst USB-minne, eller vafan som helst, liggande någonstans så måste jag hitta skiten, och jag måste hitta den nu, för att det är nu jag behöver den. Men just nu verkar det helt omöjligt. Jag hade tänkt använda kabeln i fråga till att koppla min telefon till mina datorhögtalare så att jag kan lyssna på musik i köket. Högtalarna är placerade där jag har tänkt att de ska stå. Strömmen är ikopplad. Men den jävla ljudkabeln verkar ha lämnat det materiella planet.

Jag kommer att hitta den i jackfickan om sex år när vi är på semester i Tyskland.

Motorfordon kan dra åt helvete

Long story short: Jag ska inte ha bil

Min kära fru var ute med fyrhjulingen härom kvällen, ty hundskrällena behövde få motion. Efter cirka tio kilometer så fick hon soppatorsk, mitt på en snötäckt skogsväg. Det var inte mycket annat att göra än att ta hundarna och knalla hem. Dagen efter skulle vi stiga upp tidigt som fan, åka till macken och hämta bensin, och sedan starta samt köra hem fyrhjulingen. Då hade batterihelvetet laddat ur. Jaja, vi har ju startkablar i bilen, tänkte vi och påbörjade starthjälpen. Då dog batteriet i bilen.

Som tur är har vi grannar med oändligt tålamod, så vi fick snart hjälp. Nedför den lilla smala skogsvägen rullar Sandra i sin 1700-kilos SUV, och bakom henne kommer en äldre herre i grå pickup. Han stannar femtio meter bakom oss, och jag får snällt gå över och förklara att han lika gärna kan backa upp igen, då han inte kommer att kunna passera en fet SUV och en lång jävla kombi på en två meter bred väg. Vetefan varför han blev sur på mig (jo det vet jag), då det knappast är mitt fel att vägen inte direkt är byggd för långtradartrafik.

Hur som helst så ska Sandra kicka igång vår jävla bil, men det visar sig att batteriet inte bara är tomt, utan också slut. Slut som i trasigt, uttjänt, paj, kaputt. Vi lyckas dock knuffa undan både fyrhjuling och bil, och åker iväg för att köpa ett nytt batteri för pengar vi inte har. Jag kommer sent till jobbet, och min kära fru får bråka med bilen i ytterligare tre timmar innan det löser sig.

Det kommer ingen rolig slutkläm. Bara ett torrt konstaterande: jag ska inte äga bil. Detta var inte ens första gången i år som skiten brakar ihop. Förra månaden (på självaste julafton) klonkade det till i underredet så att motorlampan började lysa (hål i avgassystemet samt trasig tändspole) och i somras fixade vi både kylare och trasig dörr.

Vår förra bil sålde vi för 700 spänn efter att motorn skurit sig pga oljeläckage, och dessförinnan hade vi bytt hela avgassystemet för 2800 kr.

Så fort vi lyckas flytta från detta helvete till hus så skaffar jag cykel. Eller? Jag har inte tur med dem heller. Är inne på min femte sedan vi flyttade hit för fyra år sedan, och den har i skrivande stund inget framhjul.

Jaja. Det var iaf inte mitt fel att du läste så här långt.

Trancemannen

Såg min väns bror på Instagram. Tänkte jag skulle se vad han gör för musik nuförtin. Det var mycket trance på 00-talet. Han gör exakt samma idag. Vet inte om det är respekt för att han inte viker av från det han kan, eller är han feg som inte provat nytt på femton år? 1993 lät det inte som det gjorde 2003, men 2018 låter det fortfarande likadant som 2003. Möjligtvis har det blivit lättare och billigare att få det att låta bättre (ur en teknisk synpunkt) men att genren inte utvecklats alls är märkligt. Kanske är det så att jag inte kan tillräckligt mycket för att höra nyanserna (jämför Darkthrone med Mayhem – för en lekman låter de likadant) men nog fan har jag lyssnat på mycket trance i mitt liv.

Jag kanske borde börja lyssna igen?

Musik 2017

Det är väl lika bra att summera musikåret 2017 medelst en lista, utan rangordning.

  • Paradise Lost – Medusa
  • Ulver – The Assassination of Julius Cæsar
  • Hellripper – Coagulating Darkness
  • Dead Cross – s/t
  • Manet – Devour
  • Satyricon – Deep Calleth Upon Deep
  • Heavydeath – Sarcophagus in the Sky
  • Helheim – landawarijaR
  • Syn – Syn EP
  • Altarmang – Void
  • Phonothek – Red Moon
  • Urarv – Aurum
  • Phurpa – Gyer Ro
  • Immolation – Atonement

    De flesta finns på Bandcamp och/eller Spotify. Jag har gett facit, leta upp skiten får du göra själv.

    Måndag är min söndag

    Jag har ett lite jobbigt schema. Tisdag till söndag varannan vecka, och tisdag till fredag varannan. Två långhelger i månaden, och alltid ledig på måndagar. Så måndag är min söndag, och varannan vecka har jag helt enkelt inte tid att få något gjort hemma, vilket innebär att jag måste använda semestern till att fixa hemma. I år är det tak-lister som ska upp, och väggar som ska målas. Eventuellt ska jag hinna med att sätta upp nya fönsterkarmar i farstun, och byta en del av fasaden på huset. Plus att jag ska iväg till Dalarna på lite skogsvandring den första veckan av semestern. Det är om ett par veckor.

    Idag så har jag i alla fall ledigt, och har varit ledig sedan i lördags. Och idag, på min söndag, sitter jag hemma och längtar till jobbet. Det känns helt sjukt, men jag hade gärna jobbat idag om det funnits tillfälle. Det kommer många nya böcker, och det finns alltid roliga saker att göra, och kaffet är godare.

    Å andra sidan sitter jag just nu och jobbar… Eller jag läser nya China Miéville-boken The Last Days of New Paris och dricker kaffe. Det räknas väl som jobb då jag jobbar i bokhandel?

    London april 2016

    Jag var i London i april. Det var första gången, och det var sjukt nice. Har skrivit en massa om själva resan, men det har gått så lång tid nu att jag inte ser någon större mening med att skriva så detaljerat här. Vi kör en kort version:

    Åkte dit gratis på jobb, men hade två hela dagar för mig själv. London Book Fair var jobbet, och det var ganska trist större delen av tiden. Drack lite öl, shoppade lite papper, såg en liten del av stan. Ska försöka åka tillbaka i höst.

    En karl för sin hatt

    Idag har jag gjort riktigt manliga och vuxna saker som t.ex. att spela Animal Crossing i sängen mitt på dagen; ta en tupplur mellan 12 och 14; och gräva i trädgården.

    Jag har även fixat lufttrycket i hydroforen vi har i källaren. Det är alltså den som sitter mellan vattenpumpen och vattenkranen. Det var lite dåligt tryck i den, så jag fick tömma skiten på vatten (det tog ett tag) och fylla på med luft.

    För att jag inte ska glömma hur jag gjorde – och för att någon kanske läser detta och behöver veta hur det går till – så kopierar jag hit mina anteckningar, som ett slags utökat minne. Sjukt att vi har så pass många hjälpmedel för sånt här att det fanimej blir svårt att leva utan efter Katastrofen med stort K, då alla datorer gått sönder, och internet är ett avlägset minne. Nåväl.

    1. Stäng av alla kranar och utgående rör. Vrid upp de svarta rattarna på mätröret så luften kommer igenom.
    2. Stäng av pumpen.
    3. Stäng av vattnet till filtret – den nedre av de två slangarna som går ut bakom huvudröret upp till huset.
    4. Töm ut vattnet via kranen i botten av hydroforen.
    5. Öppna försiktigt luftventilen på toppen av hydroforen, med öppen kran längst ner, och töm ut allt vatten. Det kommer att ta ett tag.
    6. Stäng alla kranar och ventiler. Slå igång vattenpumpen igen.
    7. Justera trycket med de två svarta rattarna. Stäng dem när nivån i mätröret nått markeringen. Använd kranen i botten för att tömma lite så pumpen fyller på snabbare.

    Sådärja. Efter allt detta käkade vi sallad och drack vin. Jag lyssnar på Joel Vandroogenbroeck.